Fick en pÄminnelse av min svÀrmor att det var lÀnge sedan jag var inne och skrev. SkÀms pÄ mig men till mitt försvar kan jag skriva att tiden verkligen inte funnits . VÄran ponny bailey fick tidigt i höstas kotledsinflamation pÄ bÄda framhovarna men efter tvÄ mÄnader i sjuk hage fick K börja skritta igÄng honom. K har haft en Àngels tÄlamod med honom och Àntligen har dom fÄtt börja galoppera till Baileys förtjusning. Skönt nÀr allt slutar gott och huvudsaken Àr ju att bailey mÄr bra .
Min son H har ju sin diagnos adhd/autism som har stÀllt till det lite för honom ihop med att han börjar bli tonÄring sÄ blir det för rörigt i huvudet. Att fÄ honom till skolan har inte varit lÀtt under hösten och han drabbades av depression /Ängest attacker. Inget barn ska behöva mÄ sÄ dÄligt och kÀnna sig sÄ nedstÀmd fruktansvÀrt att som förÀlder "bara" kunna finnas dÀr vid sidan om och försöka förstÄ. Vi har haft tur i oturen och trÀffat fantastiska mÀnniskor bÄde pÄ Bup och Habiliteringen som hjÀlpt H sÄ idag Àr han pÄ bÀttringsvÀgen med hjÀlp av lite mediciner och terapi. Mitt i allt sÄ ska man ju försöka att ha ett "normalt" liv oxÄ ...haha egen tid ja kanske om ett par Är eller rÀknas det som egen tid nÀr jag Àr pÄ jobbet? Eller med K i stallet/tÀvlingar ja varför inte? Att planera och ha struktur Àr vardagsmat i vÄran familj annars faller korthuset ihop sÄ fort vi glÀntar pÄ ytterdörren.
Nu pÄminner H mig att han vill ha korvstroganoff till lunch. BÀsta att göra extra för det hans nya favorit mat och han kan Àta det alla mÄltider pÄ dagen.
Kramiz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar